(English? Bottom of post! <3)
SWE: En studie som rätt flitigt hänvisas till inom babywearingkretsar är Hunziker & Barrs studie ”Increased carrying reduces infant crying: a randomized controlled trial” från 1986 (https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/3517799) där det ofta pekas på att de visat att ”barn som bärs gråter mindre”. Studien i korthet går ut på att man delade in mammor & nyfödda barn i två grupper, samtliga barn var friska, fullgångna, exklusivt ammade och föräldrarnas första barn. Den ena gruppen fick ett bärdon (”carrier”, så troligen någon form av sele) samt instuktioner om att bära sina barn i armar eller bärdonet minst tre timmar om dagen. Den andra fick inga specifika instruktioner. Mammorna rapporterade sedan via dagböcker hur mycket tid barnen ägnade sig åt vissa beteenden under dygnet. Det inrapporterade materialet sammanställdes och man fann då att i den gruppen som burit minst tre timmar grät barnen mindre.
Det här är en graf från studien som visar att barnen i kontrollgruppen (som inte fått specifika instruktioner eller bärdon) rapporterades ha spenderat fler minuter per timme med att gråta eller gnälla, detta framförallt vid 6 och 8 veckors ålder men en skillnad kan även skiljas vid 4 och 12 veckors ålder. Båda grupperna uppvisar en tendens till gråt och gnäll klustrar under kvällstid vilket även det kan ses i grafen.
Är det här då evidens för att bärande/babywearing gör att barn gråter och gnäller mindre? Nja, skulle jag säga. Studien har visat att minst tre timmars bärande per dag tycks ge mindre gråtande och gnällande under en 8-veckorsperiod, från 4 veckors ålder till 12 veckors ålder. I diskussionsdelen av studien (där hittar man mycket guld!) påtalar författarna att skillnaden under dessa veckor kanske inte berodde på skillnaden i instruktioner utan kanske skulle kunna tillskrivas att det ökade bärandet gav föräldrarna en kortare svarstid på barnets signaler och därmed kunde agera snabbare på om barnet grät eller gnällde. Författarna påtalar även att de burna barnen rapporterades vara nöjda under längre perioder (i jämförelse med kontrollgruppen) samt att de åt frekventare.
Men, den här studiens resultat är (för mig) inte helt applicerbart på när jag bär min treåring hem ifrån lekparken, skulle någon däremot fråga mig om evidensen för bärande av nyfödda barn så kan jag tycka att just denna studie passar bättre in. Den stora frågan blir varför, och varför det kan spela in? Det enkla svaret är att evidensen bara kan appliceras på precis just det och dem som studerats, i det här fallet så kommer gruppsammansättningen minimera appliceringen till:
– Förstagångs föräldrar
– Barn födda friska
– Barn födda i fullgången tid
– Exklusivt ammade barn
Från resultatdelen:
– Barn i åldern 4 till 12 veckor från födelsen.
Utöver detta kan man även behöva ta hänsyn till den typ av bärdon som använts eftersom det skulle kunna påverka resultatet (och för oss i babywearingvärlden lär vara av väldigt stort intresse), om interventionen (alltså specifika instruktioner och ett bärdon) faktiskt förändrade föräldrarnas beteende och/eller tolkningar av sitt barn. År 1991 försökte man återskapa effekten som sågs i denna studie hos barn där föräldrarna sökt vård för ökad frekvens av gråt och gnäll kvällstid (vilket diagnosticerats som kolik), men då inte sett samma effekt (https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/2020506), vilket även det kan vara värt att se i relation till denna studies resultat. Som en sista punkt kan det även vara värt att fundera över studiens förutsättningar och om det kan ha påverkat eftersom studien i år har 33 år på nacken och föräldraskapet och synen på barn kan ha förändrats sedan dess, både till det bättre och sämre och miljön runt omkring våra barn kan även den ha förändrats. Bedriver du samma föräldraskap som dina föräldrar exempelvis?
ENG: A study that is often referred to in the world of babywearing is Hunziker & Barr’s study, ”Increased carrying reduces infant crying: a randomized controlled trial” from 1986 (https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/3517799) where it’s often pointed out that they’ve proven that ”babywearing makes children cry less”.
The study, in brief, consisted of dividing mothers with newborns into two groups, all infants were healthy, full-term, exclusively breastfeed and the parents’ first child. One group received a carrier and instructions to carry their children in arms or the carrier for at least three hours a day and the other received no specific instructions. The mothers later reported through diaries how much time the children devoted themselves to certain behaviors during the day. The reported material was compiled and it was then found that in the group that carried at least three hours per day the children cried less.
This is a graph from the study that shows that the infants in the control group (which have not received specific instructions nor carrier) reported having spent more minutes per hour crying or fussing, especially at 6 and 8 weeks of age but a difference can also be seen at 4 and 12 weeks of age. A tendency in both groups to cry and fuss in clusters in the evening can also be seen in the graph.
Is this then evidence that babywearing/carrying makes children cry and fuss less? Well, not without doubts I would say. The study has shown that carrying at least three-hours a day seem to give less crying and fussing during a 8-week period, from 4 to 12 weeks of age. In the discussion part of the study (where there is a lot of gold!), the authors argue that the difference during these weeks may possibly not be due to the difference in instructions and the carrier, but could be attributed to the fact that the increased carrying gave the parents a shorter response time on the child’s signals and thus could act more quickly when the baby cried or fussed. The authors also argue that the carried children were reported to be content and satisfied for longer periods (compared to the control group) and that they were feed more frequent.
But, the results of this study are not entirely applicable to me when I carry my three-year-old home from the playground, if someone would ask me about the evidence for carrying a newborn I think that this study fits better though. The big question is why, and why it may matter? The simple answer is that the scientific evidence can only be applied to just that and those studied, in this case the compositionof the group will minimize the application to:
– First-time parents
– Children born healthy
– Children born term
– Exclusively breastfed children
From the results:
– Children 4 to 12 weeks from birth.
In addition, one may also have to take into account the type of carrier used as it could affect the result (and for us in the carrying community probably of great interest), if the intervention (ie specific instructions and a bearer) actually changed the parents’ behavior and/or interpretations of their childs’ behavior. In 1991, attempts were made to recreate the effect seen in this study in children where parents sought care for increased frequency of crying and fussing during evenings (which was diagnosed as colic), but the same effect wasn’t seen (https: //www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/2020506), which can also be worth seeing in relation to the results of this study. As a final point, it may also be worth thinking about the study’s prerequisites/circumstances and if it may have affected, the study was published 33 years ago and parenting and the view of children may have changed since then, maybe for both better and worse also the environment surrounding our children may also have changed. Do you parent in the same way as your parents for example?