(English? See bottom of post!)
Neonatalvård
I världen av ergonomiskt bärande talas det ofta om neonatalvård, hud-mot-hudvård, känguruvård och neonatalperioden. Flertalet gånger har det som tagits upp inte varit helt korrekt. Så, eftersom jag rör mig i båda dessa världar så tänkte jag försöka ge en mer representativ bild av vad vi faktiskt gör på Neo.
Den första och farligaste tiden i livet?
Innan man kan prata om hur det är nu brukar man behöva prata om hur det var förr och sanningen att säga så kan man inte säga att det fanns någon utpräglad neonatalvård förr. De barn som föddes för tidigt (prematurt), inte klarade av omställningen post-partumt eller var/blev sjuka under neonatalperioden (28 dagar efter födelsen) klarade sig oftast inte. I Sverige på 1700-talet var barnadödligheten uppe i skrämmande 20% (Källa: http://www.scb.se/statistik/_publikationer/le0001_2012k01_ti_12_a05ti1201.pdf). Vad som bör tilläggas är att detta INTE fullt ut innefattar de barn som fötts prematurt och inte heller dödfödda fullgångna barn. Barn som fötts innan graviditetsvecka 28 ansågs inte kunna klara sig och räknades därför inte med ända fram till år 1973 (Källa: http://www.lakartidningen.se/Aktuellt/Kultur/Kultur/2016/09/Samhallets-syn-pa-dodfodda-barn-forr-och-nu/), 2008 sänktes denna gräns till vecka 22. Barnadödligheten i Sverige ligger i dagsläget på tämligen stadiga 3/1000 levande födda vilket motsvarar 0,3% (Källa: https://www.globalis.se/Statistik/Barnadoedlighet).
Skillnaden mellan dessa siffror är inte enbart förändringar inom förlossningsvården eller en genrellt bättre levnadsstandard, utan även framväxt av en neonatalvård och en neonatalintensivvård.
Lite historia…
Några viktiga hållpunkter i historien kan sägas vara Tarniers modifiering av en äggkläckningsmaskin till en kuvös år 1878, denna designad för att hjälpa barn med en födelsevikt under 2000 gram. Tarnier brukar även tillsrkivas vara den första som använt sig av syrgas till prematurer år 1889 (Källa: http://www.neonatology.org/history/timeline.html). Budin, som tidigare studerat under Tarnier och vidareutvecklat dennes verk, gav år 1900 ut boken ”The Nursling” (fr. ”Le Nourrisson”) som kan anses som en av de absolut första böckerna om neonatala patienter och deras behov. I boken tar han upp de tre områden han identifierat som de stora utmaningarna för prematurfödda barn: temperaturreglering (att både hålla värmen och att undvika nedkylning), matning samt vanliga sjukdomar.
Min stora förkärlek till Budin (och anledningen till att bloggen heter just The Nursling Thing) är det skifte i synsätt på dessa barn som han i högsta grad var tongivande i. Tidigare blev ofta barn som inte tycktes må helt väl neonatalt övergivna för att de sällan sågs som livsdugliga, dessa sk. ”foundlings” kunde tas omhand på specifika ”barnhem” med dödlighet uppemot 75-95%. I takt med tiden, att man blev bättre på den neonatala patienten och dennes behov samt att ett intresse började spira för denna patientkategori började man benämna barnen som ”weaklings”. MEN när Budin publicerar boken väljer han att kalla patienterna för ”nurslings”, och lägger det redan i titeln. För mig signalerar det att verkligen har sett vilka små superhjältar de här barnen är och hur långt ifrån ”weaklings” de är, om vi bara ger dem det stöd de behöver!
Något som även nästan måste tas upp är även Couney som från 1900-talets början ända till 1940 faktiskt höll i utställningar med prematurfödda barn i kuvös, bla. på Coney Island. Här fick besökare mot att ha köpt sig en biljett titta på barnen som vårdades. Coneys verk är tämligen kontroversiellt och kan diskuteras i oändlighet men onekligen så har han varit en stor del i att föra neonatalvården framåt och har hjälpt åtskilliga barn och familjer. Inklusive sin egen dottern som även hon spenderade en tid på kuvösutställningen.
Den moderna neonatalvården kan sägas ha vuxit fram under under 1900-talet, med många och snabba framsteg framförallt under den senare delen. Virginia Apgar och hennes Apgar-score kommer 1952. Först 1961 börjar WHO skilja låg födelsevikt mot prematurfödsel (tidigare ansågs alla barn med en födelsevikt under 2500 gram vara prematurfödda).1965 kommer den första Neonatala Intensivvårdsenheten i New Haven och 1980 administreras surfaktant för första gången (vilket då botar Respiratory Distress Syndrome RDS, vilket dittills haft en extremt hög dödlighet och tros vara orsaken till att många av de prematurfödda barnen dittills inte överlevt) (Källa: http://www.neonatology.org/history/timeline.html).
Så trots att barn har fötts och vårdats sedan tidernas begynnelse så har neonatalvården inte så många år på nacken som många kanske tror!
Vill du läsa mer om Neonatalvårdens historia så rekomenderar jag verkligen siten neonatology.org, där finns enormt mycket matnyttigt. För den intresserade kan bla. Bakers – The Incubator and the Medical Discovery of the Premature Infant samt Lusskys – A Century of Neonatal Medicine vara väl värt en genomläsning.
I nästa inlägg ska vi kika in lite mer på hur Neonatalvården ser ut idag… hoppas du hänger med!
In English
Neonatal care
In the world of babywearing there’s often discussions about neonatal care, skin-to-skin care, kangaroo care and the neonatal period. Many times, what has been said hasn’t been completely correct. So, because I do walk in both of these worlds, I thought I would try to give a more representative picture of what we actually do in Neo.
The first and most dangerous time in life?
Before you can talk about how it is now, you usually have to talk about how it was before and the truth to say, there wasn’t any widespread neonatalcare until quite late. Infants who were born premature, failed the transition to the post-partum extra-uterine life or got ill during the neonatal period (28 days after birth) usually didn’t make it. In Sweden in the 18th century infant mortality was a daunting 20%, what should be added is that this does not include premature births nor term stillbirths. Infants being born before week 28 were not considered viable and were therefore not included in this statistics until 1973. In year 2008 this limit was reduced to week 22. Infant mortality in Sweden today is at fairly stable 3/1000 live-born, which corresponds to 0.3%. The difference between these numbers is not only changes in the care surrounding childbirth or a generally better standard of living, but also the emergence of neonatal care and a neonatal intensive care.
Some history …
Some important points in history can be said to be Tarnier’s modification of an egg-hatching machine to an incubator in 1878, designed to help children with a birth weight below 2000 grams. Tarnier is also considered to be the first to use oxygen for preemies in 1889 (Source: http://www.neonatology.org/history/timeline.html). Budin, who previously studied under Tarnier and further developed his work, in 1900 published the book ”The Nursling” (”Le Nourrisson”), which can be considered as one of the very first books on neonatal patients and their needs. In the book he addresses the three areas he identified as the major challenges for premature children: temperature regulation (keeping both heat and avoiding cooling), feeding and common diseases.
My great fondness towards Budin (and the reason why the blog is just called The Nursling Thing) is the shift in approaches to these children he was most involved in. In the past, infants who did not seem to be viable often got abonded, these so called ”foundlings” got cared for in specific children’s homes with staggering mortality rates (75-95%). With time and more knowledge on the neonatal patient and her needs, and a sprouting interest for this patient category, these infants were adressed to as ”weaklings” instead. BUT, when Budin publishes his book, he chooses to call the patients for ”nurslings”, and puts it in the title. To me, this signals that he has really seen what little superheroes these infants are and how far from ”weaklings” they are, if we only give them the support they need! Something that has to be mentioned is Couney, who from the beginning of the 1900s up until 1940 actually held exhibitions of premature infants in incubators on Coney Island (and other locations). Here visitors could buy a ticket to watch the children who were cared for. Coney’s work is quite controversial and can be discussed indefinitely, but undoubtedly he has been a major part in bringing neonatal care forward and has helped several children and families. Including his own daughter who as well spent some time at the incubator show.
The modern neonatal care can be said to have emerged during the 1900s, with many and rapid advances, especially during the latter part. Virginia Apgar and her Apgar score come in 1952. In 1961, WHO begins to distinguish between low birth weight infants from prematurely born infants (previously, all children with birth weight below 2500 grams were considered premature). Year 1965 the first Neonatal Intensive Care Unit in New Haven opened, and in 1980 surfactant was administered for the first time (which then cures Respiratory Distress Syndrome RDS, which so far had an extremely high mortality rate and is believed to be the reason why so many premature born infants didn’t survive previously) (Source: http://www.neonatology.org/history/timeline.html).
So, despite the fact that children have been born and in some form cared for since the beginning of the ages, neonatal care doesn’t have as many years to it’s name as one may think!
If you want to read more about Neonatal care history, I really recommend the site neonatology.org, which is very useful. For those interested Bakers – The Incubator and the Medical Discovery of the Premature Infant and Lussky’s – A Century of Neonatal Medicine are well worth a read.
In the next post we’ll take a closer look at how Neonatal care looks like today … hope to see you there!